,

Nu har jag bara två arbetsveckor kvar. Helt sjukt vad fort tiden går! Så två arbetsveckor och därefter 2,5 semester veckor innan jag befinner mig på svensk mark den 4e maj! 1 månad kvar!

Anledningen till att jag skriver här på bloggen nu, efter ett väldigt långt uppehåll, är egentligen för att uppdatera er om situationen här i Thailand.

Det är märkligt hur "efter" svensk media är med att ta upp katastrofen vi har haft här i Thailand. Först nu, när det värsta är över och det mesta börjat återgå till det normala, då först publiceras det i svenska tidningar. I finsk och dansk media har det varit ett omtalat ämne lång tid.

Här i Thailand har vi haft regn väldigt länge nu och den senaste tiden riktigt kraftigt regn. Lokalbefolkningen som bott här hela sina liv (dvs 50+) har aldrig upplevt något så extremt som detta. På bara några dagar var nederbörden här densamma som under ett helt år i Thailand, (inklusive regnperioden som inte har startat ännu!), så ni kan förstå hur mycket regn som kom på en och samma gång.

Här i Aonang/Krabi blev en del vägar helt översvämmade och det gick inte att ta sig fram på vägarna. En del hotell blev även totalt översvämmade. På landsbyggden i Krabi blev många hårt drabbade. En hel del har förlorat sina hem och allt vad de äger och har.

Vi var igår och besökte denna landsby för att se hur de har det. Många människor har nu flyttat in i skolan, i tempel samt i moskeér för att deras hem är totalförstörda. Vi var alltså där för att se hur de har det, samtidigt som vi försökte sprida lite glädje. Barnen hade knutit ihop många gummiband till ett långt och hade hur kul som helst med att hoppa över detta gummiband. Efter att ha tittat ett tag, tog jag av mig skorna och gjorde som barnen gjorde, hoppade över detta gummiband till deras stora förtjusning. Barnen tittade först med stora ögon, liksom deras mammor och de andra damerna från landsbyggden som antagligen aldrig sett en utläning förut. Efter ett tag skrattade alla damerna och gav mig en stor applåd. Jag ville så gärna ge något till dessa söta barn, men vi hade inte tagit med oss något och allt jag hade var uniformen jag hade på mig. Men däri hade jag två stycken bläckpennor som jag gav till två små flickor. En ganska liten gåva och inget speciellt, men flickorna blev så otroligt glada. Den ena flickan sprang iväg till sin farmor direkt och visade sin nya fina penna och pekade på mig.
Tänk vad en så liten och obetydlig sak för mig kan ge så mycket lycka och glädje för en liten flicka! Underbart ögonblick!
På onsdag ska vi åka tillbaka igen och skänka gläder till dem som vi har samlat ihop.

På besök i skolan där många hemlösa familjer nu flyttat in

Läget här i Krabi/Aonang är förövrigt bra nu. Det har slutat regna och idag visade sig solen för första gången på en evighet. Hade helt glömt bort hur den såg ut och hur varmt det blir när den visar sig!

På öar som Koh Tao och Koh Samui har läget varit värre än det varit här. Turister har varit helt isolerade på de små öarna, flygplatsen har varit avstängd och ingen båttrafik har gått pga vågor. Turister har nu blivit evakuerade därifrån med hjälp av militär eskort.

     
I onsdags

 
I lördags


    
I onsdags var halva huset vattenfyllt.


  
I lördags hade vattnet sjunkit undan, men stora skador på huset och på tomten.




Krabi